“Jag tänker inte ha nåt på armen som enbart visar tiden” sade jag då, det kändes primitivt men nu står jag här just så, med den smarta klockan övergiven i en låda.
På mig ett armbandsur som inte kopplas till min lur, trots många knappar. Den visar inte väder (jag får titta ut), aktiemarknaden, min puls, eller vad någon avlägsen bekant nyss åt. Inte uppkopplad till urmolnet, den ror sin egen båt men så en månad därpå… …har den halkat efter flera sekunder (nära en HEL halv minut).
Suck.
Den hade ETT jobb och se nu här, den visar tiden på sekunden och ändå bara ungefär… Bara en tidsfråga innan halvminuten blir en hel! Men irritationen över en minut är över på en sekund. När jag inser att det nog inte är klockan, utan jag, som går fel.