Här är lite jag skrivit ner om laga skifte och fortsatt gräv i hur vår mark skurits ut på kartan.
Defragmentering av det svenska jordbruket
Runt 17- och 1800-talet genomfördes en rad skiftreformer av svensk mark, där några större ägoskiften genomfördes. En av dessa reformer var “laga skifte”, som beslutades år 1827 för att slutföra reformerna som genomförst tidigare. Laga skifte, ett ägoskifte, innebar kortfattat att bönder i en by fick sin mark omfördelad för att den inte skulle vara lite utspridd som tidigare utan vara samlad på ett ställe. Det innerbar i praktiken också att små byar/samhällen bröts upp (/försvann) och att böndernas gårdar/hus flyttades ur dem till att bli mer ensamstående och ligga i direkt anslutning till sin mark Ja - familjer fick helt enkelt montera ner sina hus och flytta dem till sin nya tilldelade plätt. Ett laga skifte genomfördes i en by så fort att EN bonde/markägare begärde det. Så det räckte alltså att någon tjoade att de ville genomföra det, så sparkades processen igång.
Varför gjorde man så här? Det är lite vad jag som datornörd litegrann föreställer mig som en “defragmentering” av Sveriges mark. Föreställ er att några bondfamiljer ägde lite olika plättar i en by enligt bild nedan. Någon kanske sålde en del av sin mark till en annan. Någons mark kanske delades upp när barnen tog över den. Sedan delades den upp ytterligare mellan familjer. Tillslut är marken helt defragmenterad, där en bonde kunda ha en plätt här, en plätt några åkrar bort, en annan plätt förbi andra bönders mark. Detta gjorde att det kunde bli rätt ineffektivt ur ett rent jordbruksmässigt perspektiv, där en bonde fick flytta redskap över grannarnas mark för att komma åt sina diverse utspridda plättar. Det “laga skifte” gjorde var att man suddade ut alla plättar och började på ett blankt blad. Man ritade upp nya plättar där böndernas mark nu var samlade i stora områden, istället för att vara utspridda som tidigare. Detta gjorde ju att man kunde bruka jorden mer effektiv, dels genom att ha större åkrrar och dels för att man slapp flytta sig över andra bönders mark. Det behövde inte innebära att alla bönder fick lika stor yta som de hade tidigare. Vissa fick större, vissa fick mindre. Om marken var bra så kanske man fick lite mindre, där någon som fick sämre mark istället fick en större yta. Som jag nämnde tidigare så innebar detta också att en del småbyar/samhällen helt enkelt slutade existera, och det är bland annat därför vi nu ser en del ensliga gårdar.
Marken delades upp av lantmätare och det häftiga är att kartorna finns kvar än idag. Det går att hitta dessa gamla (och ofta vackra) kartor från förr på lantmäteriets tjänst “historiska kartor”. Där finns också en massa gamla dokument, som avstyckning av mark, där man kan se underskrifter och information (handskriven, svårtydd…) om hur marken förändrats genom tiderna.
Här är en sådan karta, ritad 1846 och är resultatet av laga skifte i Skarhults By, Kjellstorp (numera Källstorp), Hundsäng (som verkar skifta mellan Hunsäng och Hundsäng i dokument) och Klemmedstorp (numera Klemedstorp).
