(datum för händelsen bortglömt)
Körde över bron mot soluppgången, en bit efter biljettluckan ser jag en tullbil på höger sida och jag rätar på mig. På vänster sida ser jag ånga från någons andetag bakom en skylt och sekunden efter signalerar en hand iklädd svart skinnhandske åt mig att stanna.
Fram kliver en lång kraftig karl, jag ser inte hans ansikte eftersom han lyser mot bilen med ficklampa och ljuset sprids ut över smutsränderna som dåliga vindrutetorkare lämnar efter sig. I can do this! Veva ner rutan och håll händerna på ratten, som i cops right.
Han står nu vid min ruta och tittar in, auktoriteten strålar, han har tagit initiativet OCH behållit det. Han har världens minsta ficklampa, vilket man kan tycka verkar larvigt till en så stor man men det är bra, han behöver ingen stor ficklampa för att belysa sin auktoritet. Han har utrustningen som behövs och inget mer, han är alltså den rättvisa typen som gör ett bra jobb och är “neat”. Ingen maktgalning, det här är lugnt. Ingen pistol heller men en sådan man med svarta läderhandskar behöver nog bara peka med hela armen så är man på backen. Han har en sådan mössa med flärpar för öronen, jag tänker inte skriva ut vad den kallades i lumpen, det har med kvinnliga björnar att göra, men han passar i den och då vet man att det är the real deal. Eftersom björnfittan klär honom så bra och med tanke på hans auktoritet kallar vi honom Björn.
Ooo kanske får visa mitt körkort äntligen, ett sådant har jag men jag låter bli att påpeka det.
”Hej hej, vill du kolla nåt eller?"
"Har du bara varit i Danmark?"
"Japp”
Björn lyser med lampan i alla fönster.
”I Köpenhamn eller? Och vad hade du för ärenden där?”
Okej skoja INTE om hans lilla ficklampa. Gör det bara inte.
”Jag lämnade mamma och pappa på flygplatsen"
"Vad sa?"
"Jag lämnade min mamma och pappa på Kastrup” (större bokstäver men inget skrik)
“Är du från Sverige?"
"Ja"
"Ska du till Malmö?”
Okej verka normal andreas, spela nykter för det är du ju.
”Jaaaseeeeöööoooööööööö näääääää, jag bor i Helsingborg”
(Skeptisk) “hmm okej. Är det din bil?"
"Och, nä, det är min mormor och morfars"
"… OK."
"Dåså, allt klart. Vill du ha en klubba?”
Tyckte jag han hade kunnat säga, men istället viftade han med handen och istället för att svara “ja” så sade jag
”ha en bra dag”.
”Ja”
Det är klart han ska ha. Självklart.
”Du med”